Tröttis

"Nåja" är väl ordet som beskriver mig bäst nu. Jag står iaf upprätt än. Håller på att stressa sönder mig själv, men som man bäddar får man ligga. Det går iaf bra med praktiken, personalen är jättetrevlig och det är intressanta och omväxlande arbetsuppgifter, där skulle jag kunna tänka mig arbeta sen då jag är färdig. Dropp och kanyler, mums.

Annars håller dubbelskiften på att jaga vettet ur mig, började gråta då jag kom till jobbet en kväll för att jag var så trött och slut. Arbetskompisarna tyckte att jag borde sjukskriva mig (då jag inte fick tjänstledigt), men det tar emot, jag vill vara duktig, inte svag och inte orka. Dessutom är det bara två veckor kvar, bara nästan exakt lika lång tid som jag har gjort det här redan... I will survive.

Vet inte hur min stresstålighet har kunnat bli så här låg. Förra året arbetade jag 20h/vecka, hade 7h gympa/v och praktik (35h/v) på det. Och jag klarade det, även om det var tröttsamt. Men inget mot hur jobbigt jag upplever att detta är, trots att jag nu bara jobbar 15 h, har 4 h gympa och praktik (35h). Kanske det är de många antibiotikakurerna som lämnat sina spår. Jag VILL ju orka.

Damn.