Andningspaus...

Känns som att dagarna bara flyr förbi i rasande tempo, men det är bra. Det betyder att det här året snart är över, snart är skolan klar och jag får äntligen kalla mig närvårdare. Kan inte beskriva hur skönt det är! Avundas dem som klarar av att jobba 100 % och studera samtidigt, jag jobbar knappt 40 % samtidigt som studierna (+4 träningspass i veckan) och börjar känna mig slut. Tar nog ett år eller två innan jag studerar igen, börjar "ha fyllna" av skolan och allt vad som har med den att göra nu. Ska absolut söka om jag kan få tillgodo några veckor av nästa "vård i hemliknande miljö"-praktik, orkar inte, orkar inte, orkar inte...

Suck... Känns som att jag dyker under vattnet och håller andan, på de få lediga dagar jag har kommer jag upp och andas men får inte tillräckligt med luft innan jag ska ner igen... Dålig liknelse kanske, men så känns det...