Var just och släppte av älsklingen på flygplatsen. Klarade mig riktigt bra tills det var dags för boardingen, då pussade och kramades vi bara hejdå och så nästan sprang jag ut. Sen i bilen brast det och jag storgrät hela vägen hem... Hoppas inga hastighetskameror tog mig, vilka för jävliga bilder det skulle bli.

Fan vad jag saknar honom redan... Men "bara" 40 dagar...
Te dua.
Det är jobbigt när de åker bort. Min man åkte och hälsade på familjen i Kurdistan i våras och fastnade där på grund av demonstrationer och oroligheter. Han var borta i tio veckor. Hoppas tiden går fort och att du får en bra sommar ändå :)
SvaraRadera