Buhu...

Vet inte varför jag ens funderar på att fara ut. Alla tecken tyder på att det blir katastrof. Är på ett fruktansvärt deprimerande humör, känner mej totalt "persona non grata", ensam och allmänt bespottad. Trots att älskling försäkrade mej om att jag självklart har honom att umgås med muntrar det inte upp mej. Han är en helt annan person, inte alls älskling, när han är med mej tillsammans med hans kompisar. Fantastiskt om han ens nuddar vid mej då. Vet inte om mina nerver tål att utsättas för det ikväll... Är så trött, så trött, minsta lilla motgång växer och blir enorm. Tack och lov att jag fick bortbytt måndagen, så imorgon har jag nionde och sista kvällen. Börjar dock kl 15, buhu. Stackars S som tvingas tillbringa kvällen med mej, ska försöka skärpa mej tills imorgon, lovar :)

Varvar ner med en gammal goding (och Body Combat cooldown-låt). Ger mej rysningar. Såå bra.