SJUK

Åh suck. Inne på 5:e sjukdomsdagen. Från onsdag till fredag hade jag "bara" feber och värk i kroppen, kände inte av nåt annat. Igår morse kände jag mej för ett ögonblick bättre, men det var det verkligen inte. Nångång på eftermiddagen började örvärken göra sig påmind, och den som kollat mig i halsen hade sett 2 röda golfbollar. Låter ganska ont, och yes, ont som satan börja de va sen på kvällen. Runt midnatt låg jag bara och grät på köksgolvet, ont ont ONT i örat. Tog det sista jag hade i burana-väg (800 mg) och sedan åkte jag iväg till akuten. Jag var typ den enda patienten där, enda som jag såg till iaf, så fick världens bästa omsorg.
Nå, både sjukskötare och läkare skådade mej i munnen och örat, crp togs (vet inte hur högt, men hörde "oj har hon så högt" från "koppin" deras så det var nog en bit över 0), feber, svalgprov och allt möjligt.
Slutsats? Tonsillit.
Och ingenting alls i örat. Tonsillerna påverkar tydligen trycket i öronen, och med mina jättetonsiller är det ju bekvämt.... Not.
Bot? Antibiotika 1 x 2 i tio dagar. Och så ska jag trycka i mej så mycket burana och panadol som jag vill. Fick sjukledigt ännu 4 dagar (hur ska jag överleva??) och träningsförbud i en vecka!! :(
Nå, första dagen med antibiotika är slut nu (fick 2 tabl. med mej hem, tjuvstartade mitt i natten), bara 9 dagar kvar.

Haha, måste berätta, gjorde ju "inbrott" i natt också :P Tog ju all burana innan jag for till akuten, och runt 4tiden började verkan gå ur... Vaknade av att det värkte som fan, igen. Låg och vände och vred mej och suckade och stönade innan jag kom fram till att nej, det här går inte... Så jag hoppade i bilen och körde till mammas och pappas. Smidigt kom jag in, hittade pappas starkare burana, tog några st och så ut igen. Och ingen vaknade. Mamma hade iaf inte hört att jag varit där då jag pratade med henne. Men jag har ju tillåtelse att hämta vad jag behöver när jag behöver det... :P